Att vara doktorand - frihet under ansvar
Efter nästan fem år börjar Anton Jansson närma sig en färdig avhandling i idé- och lärdomhistoria. Att vara doktorand är väldigt fritt, men innebär också ett stort ansvar, menar han.
Anton Jansson påbörjade sin forskarutbildning i september 2011 och siktar på att bli klar i början av 2017.
– Mitt avhandlingsarbete handlar om förhållandet mellan religion och politik i Tyskland på 1830- och 1840-talet. Det var då de politiska ideologierna konservatism, liberalism och socialism föddes i Europa, men jag tittar specifikt på Tyskland. Vilken roll spelade kristen teologi i framväxten av dessa ideologier? säger Anton Jansson.
Avhandlingsarbetet är en fortsättning på hans magisteruppsats. Han tyckte att ämnet var intressant och kände sig inte klar med det efter uppsatsen.
– Flera av mina intressen finns med här – religion, sekularisering, politik, 1800-talet och tysk idéhistoria. Det här blev en kombination av det.
Roligt och givande jobb
Det var inte alls självklart att Anton Jansson skulle söka till forskarutbildningen, det bestämde han sig för när han läste på avancerad nivå.
– Då började jag fundera över hur jag kunde få ut mest av studierna, och kände att jag nog ville söka till forskarutbildningen. Det var som att fortsätta plugga, och det var det jag ville.
Han har inte ångrat sig – det är ett roligt och givande jobb, menar han.
– Förutom det egna avhandlingsarbetet är det en möjlighet att få inblick i annan intressant forskning via till exempel seminarier. Det är också omväxlande, jag har undervisat en del när jag har varit doktorand och även det tycker jag är kul. Jag trivs med hela den akademiska världen.
Tips: lägg ordentlig kraft på projektplanen
Hans råd till den som vill söka en doktorandtjänst är att försöka sätta sig in det aktuella ämnet så mycket det bara går redan i förväg, och sedan lägga ordentlig kraft på projektplanen. Och där gäller det att delvis tänka annorlunda än vid en uppsats.
– I en uppsats handlar mycket om att avgränsa sig, men här har man möjlighet att faktiskt tänka djupare och bredare. Ett tips till nya doktorander är att delta mycket i det som händer på institutionen i början, seminarier och annat. Jag tror att det är utvecklande att integrera sig i miljön här.
Dagarna kan disponeras ganska fritt
En doktorand har så kallad förtroendearbetstid vilket innebär att det går att disponera dagarna ganska fritt, men Anton Jansson har under sina år som doktorand försökt strukturera upp vardagen. Ungefär mellan 08.30 och 17 är han på kontoret och läser och skriver.
– Jag tror att jag jobbar mer koncentrerat då, och kan också slappna av mer när jag inte är här. För mig passar det bra. Som doktorand läser man också kurser, så i perioder – särskilt tidigare under utbildningen – har kursläsning tagit upp en stor del av schemat. Det går också en del tid till undervisning, att förbereda undervisningen och rätta tentor.
Stort eget ansvar
Just friheten är både den stora fördelen och den stora nackdelen med att vara forskarstuderande, tycker Anton Jansson. Trots handledare och doktorandkolleger är det till syvende och sist upp till den enskilde doktoranden att ansvara för sin avhandling.
– Man har väldigt stort ansvar över den, man har valt ämnet själv och ska sy ihop den ensam. Det kan vara rätt stressande. I perioder känns det som att man inte har någon koll alls, det tror jag att alla doktorander känner.
Träffar handledare varannan vecka
Varje doktorand har minst en huvudhandledare och en bihandledare. Anton Jansson brukar träffa båda sina handledare samtidigt, och nu när han närmar sig en färdig avhandling ses de ofta, ungefär varannan vecka. Inför mötet ska han ha levererat en text som de sedan diskuterar när de ses.
– I början var det mer allmän information, vilka kurser jag skulle läsa och vilka konferenser jag skulle åka på. Då träffades vi mer sällan och det var mer allmänt vägledande. Nu pratar vi oftare om det jag har skrivit. I början skrev jag för att testa mig fram och det var mest kortare grejer, nu är det längre och mer färdiga texter.
Vill fortsätta undervisa eller forska
Anton Jansson ser fram emot att bli klar med avhandlingen och doktorera, samtidigt som tillvaron då blir mer osäker. Efter disputationen vill han gärna fortsätta undervisa eller forska, men den forskningen måste han då söka medel för.
– Nu har jag skrivit om Tyskland ganska länge, det vore roligt att skriva om svensk idéhistoria, säger han.
---
Anton Janssons tjänst är placerad på institutionen för litteratur, idéhistoria och religion men är finansierad av Centrum för Europaforskning.