Praktverk tecknar bild av Vetenskapsakademiens historia
Vetenskapsakademien bildades av ett gäng radikala grabbar på 1700-talet. I dag är det en anrik institution dit människor från hela världen skriver och ber om att få Nobelpriset. Ett nytt praktverk tecknar Vetenskapsakademiens historia med glansdagar och skandaler, Nobelpriser och förlorade almanackor.
År 1739 var Sveriges ekonomi i botten, stormaktstiden var över. För att få in nya pengar blev det viktigt att effektivisera jordbruket och tillvarata landets naturresurser.
Då bildades den svenska Vetenskapsakademien av en grupp progressiva unga män, de flesta i trettioårsåldern. Deras idé var att börja sprida nyttiga rön i landet – det kunde handla om växelbruk, kakelugnar eller plogkonstruktioner.
– Det var inte vetenskapligt i vår moderna mening, men det handlade om att samla in beprövad kunskap och cirkulera den, så att till exempel jordbruken kunde bli mer produktiva, säger idéhistorikern Johan Kärnfelt vid Göteborgs universitet.
Skandal exploderade i pressen
Johan Kärnfelt är en av redaktörerna för boken Kunskap i rörelse, som beskriver hur Vetenskapsakademien grundades, fick epitetet Kungliga, hur den professionaliserades och blev en enorm apparat med ansvar för en lång rad institutioner i Sverige – däribland Naturhistoriska riksmuseet, Stockholms observatorium och Kristinebergs marinbiologiska station – och så småningom fick uppdraget för att ta fram mottagare av Nobelprisen i kemi och fysik.
Men det har också funnits skandaler under de nästan tre sekler som Vetenskapsakademien har existerat, den största är Sellingaffären på 50-talet. Olof Selling var föreståndare för paleo-botaniska avdelningen på Naturhistoriska riksmuseet och hamnade i konflikt med en överordnad. Det ledde till att Vetenskapsakademien försökte bli av med Selling genom att förklara honom sinnessjuk och polisanmäla honom för misskötsel av avdelningen.
– Det exploderar i pressen och blir en jättehistoria, Vetenskapsakademien var helt oförberedd på uppmärksamheten och motståndet. Fallet går ända upp i Högsta domstolen innan det avslutas. Selling fälls, men det blir en insamling i tidningarna där han får in betydligt mer pengar än han fick i böter.
Akademien kollapsar
Indirekt leder skandalen till att Vetenskapsakademien senare blir av med sin absolut största inkomstkälla: det så kallade almanacksprivilegiet, rättigheten att producera och sälja almanackor i Sverige.
– Akademien drar in väldigt mycket pengar på det, det är grundbulten i ekonomin ända fram till 1970-talet när privilegiet avskaffas. Då kollapsar också Akademien.
Fortsatt stark ställning
Kungl. Vetenskapsakademien får göra sig av med merparten av sina institutioner, och driver i dag bara fyra: Centrum för vetenskapshistoria, Bergianska trädgården, Beijerinstitutet och Institut Mittag-Leffler.
Trots det är Vetenskapsakademiens ställning fortsatt stark. Förutom Nobelprisen delar akademin varje år ut ett tjugotal andra priser och fungerar som remissinstans och mötesplats.
– Nobelprisen skapar en scen med kunglig glans för både Vetenskapsakademien och för svenska forskare. Inte minst gentemot den internationella forskningsvärlden, där universiteten tävlar i att få Nobelpris. Det gör att akademien har ett inflytande som är väldigt speciellt.
Bildessäer om norrsken och kranium
Förutom att teckna Vetenskapsakademiens historia från grundandet fram till i dag, innehåller Kunskap i rörelse nästan fyrtio bildessäer om allt från norrsken och tidsstandardisering till Swedenborgs kranium och Nobelprisets relation till nazi-Tyskland.
– Det finns myriader av saker som är värda att nämna om en akademi som är så gammal och har varit så framgångsrik. Vi kan inte skriva om allt i en enda bok, men bildessäerna ger en hint om att det finns mycket historia att berätta här.
Många brev med synpunkter
Johan Kärnfelt själv har bland annat skrivit om "B-korrespondensen", inkommande post från människor över hela världen som anser sig värda Nobelpriset eller har synpunkter på pristagarna. Det är många brev, det blir ungefär en flyttlåda per halvår.
– Breven innehåller sådant man kan förvänta sig – ritningar till evighetsmaskiner, metoder för cirkelns kvadratur och så vidare – men också kritiska synpunkter där man till exempel undrar varför inte fler afroamerikaner eller kvinnor får Nobelprisen, säger Johan Kärnfelt.
Text: Elin Widfeldt
Kunskap i rörelse. Kungl. Vetenskapsakademien och skapandet av det moderna samhället är den första boken som täcker hela Kungl. Vetenskapsakademiens historia från grundandet fram till i dag.
Redaktörer är Johan Kärnfelt, Karl Grandin och Solveig Jülich.
Medverkande skribenter är Jenny Beckman, Staffan Bergwik, Henrik Björck, Karl Grandin, Gustav Holmberg, Solveig Jülich, Thomas Kaiserfeld, Johan Kärnfelt, Christer Nordlund, Sverker Sörlin, Anna Tunlid, Sven Widmalm och Nina Wormbs.
Kontakt
Johan Kärnfelt, docent i idé- och lärdomshistoria, johan.karnfelt@lir.gu.se, 031-786 4526
BILDER
Samtliga bilder utom porträttet och bokomslaget kommer från Kungl. Vetenskapsakademien, Centrum för vetenskapshistoria.
Överst i artikeln: Johan Kärnfelt. Bild: Elin Widfeldt.
Mitten av artikeln: rökpaus vid 225 cm-cyklotronen på Nobelinstitutet för experimentell fysik i början av 1950-talet. Okänd fotograf.
Nederst i artikeln: bokomslag, Kunskap i rörelse. Kungl. Vetenskapsakademien och skapandet av det moderna samhället.
Nedan: B-korrespondens inkommen till Nobelkommittéerna i fysik och kemi under ett drygt halvår 2001. Bild: Per Myrehed.
Nedan: Varje sommar under många år ställde besökare på Kristinebergs zoologiska station upp på verandan för ett gruppfoto. Bild är tagen 1933 och i mitten sitter föreståndaren Gunnar Gustafson. Okänd fotograf.
Nedan: Skiss av en rödtunga (Pleuromectes cynoglossus) utförd av Carl Erdmann 1888. Han hade studerat vid Konstakademien för att sedan specialisera sig på naturteckningar. Illustrationen skulle senare ingå i Wilhelm von Wrights Skandinaviens fiskar (1892–1895). Anteckningarna är instruktioner till tryckeriet om färgåtergivningen. Bild: Per Myrehed.
