Tvåårigt forskningsprojekt om underhållningsteater
Mikael Strömberg är ny postdoktor i teaterstudier vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion.
Vad ska du forska om?
– Underhållningsteater och lättsam underhållning, vilket jag ska försöka titta på både historiskt och i dag. Jag ser det som problematiskt att lättsam underhållning har avfärdats som något inte riktigt lika seriöst som annan kultur och konst. Man brukar säga om en film som inte var så bra att ”den var underhållande i alla fall”, som att den inte samtidigt kan vara tankeväckande. Underhållning anses vara något som ska vara avkopplande, men jag vill visa att underhållning kan vara mer komplext än så. Det är inte skilt från det allvarliga och seriösa, de sitter ihop på ett mycket mer komplext sätt.
– Jag vill inte bara titta på vad som sägs, utan även på hur det sägs. Hur förändras budskapet av den som framför det? Jag hoppas kunna förändra bilden av underhållning till något som kritiserar samtiden samtidigt som det vi roas av problematiseras.
Hur ska du gå tillväga?
– Jag kommer att studera underhållningsbegreppet teoretiskt och relatera det till teorier om bland annat skratt och humor. Därefter kommer jag att detaljstudera några exempel. Huvudsakligen kommer jag att utgå från scenföreteelser tillsammans med böcker och exempelvis manus. Går det att se en föreställning live kommer jag att göra det, annars blir det inspelat material – videodokumentärer eller det som finns tillgängligt.
Är det något särskilt område du ska titta närmare på?
– En central del är svenska folklustspel, som var oerhört populära i början av 1900-talet men som nästan har dött ut nu. Där kommer jag mest att använda litteratur, men jag kommer också att titta på gamla svenska filmer för att få en uppfattning om skådespelarnas spelstil och sätt att framföra repliker. Äkta pilsnerfilm helt enkelt. Jag får sätta ihop material bestående av recensioner, filmmaterial och pjästexter.
Hur kom du in på det här området?
– Lite av en slump, men jag har alltid tyckt att det var roligt med SVT:s matinéer där de visar populära filmer från 30- och 40-talet. Jag har också lett en kurs i underhållningsteater, en historisk översikt med allt från Karl-Gerhard till Hasse & Tage och Grotesco. Successivt har det växt fram vad jag vill forska om. I grunden handlar det om en privat glädje, men det här är också ett eftersatt forskningsområde, samtidigt som det är starkt växande. På 90-talet började man forska om populärkultur, och på 2010-talet började man intressera sig mer för underhållning. Det är ett växande akademiskt område.
Kommer Hasse & Tage att vara med i din forskning också?
– Ja, på ett hörn, deras sceniska föreställningar – 88-öresrevyn och sådana uppsättningar. Det är också intressant att titta på miljön där se spelar, krogmiljön. I slutet av 1800-talet gick folk till varietén för att dricka alkohol samtidigt som de tittade på någon föreställning. Senare tog man bort utskänkningstillståndet och genren försvann. I dag är det populärt igen att gå ut och titta på teater samtidigt som man äter och dricker, exempelvis på Rondo.
Ska du ut och titta på teater redan i sommar?
– Ja, jag ska göra en publikundersökning på Vallarnas friluftsteater – vem är det som kommer till Vallarna och hur ser publiken ut? Jag ska också till Gunnebo och kanske till Krusenstiernska gården i Kalmar.
Vad skrev du din avhandling om?
– Inte alls om det här ämnet, avhandlingen var en filosofisk reflektion över vad dokumentation är. Jag följde ett antal röstpedagoger på dåvarande Teaterhögskolan i Stockholm och dokumenterade deras verksamhet samtidigt som jag försökte problematisera vad en dokumentation egentligen är. Jag lade fram avhandlingen på Stockholms universitet i december 2011.
Hur hamnade du i Göteborg?
– Jag ville byta miljö och kände att det var ett bra läge när avhandlingen var klar. Jag började jobba som studievägledare och internationell koordinator vid institutionen för språk och litteraturer vid Göteborgs universitet. Samtidigt har jag undervisat här på institutionen för litteratur, idéhistoria och religion och dessutom hunnit jobba med internationalisering på fakultetskansliet.
Hur skulle du presentera dig själv som person?
– Jag är född på Södermalm i Stockholm, uppvuxen i Gnesta och flyttade sedan tillbaka till Stockholm. Jag är en skräp-tv-fantast och operaälskare, äter alldeles för mycket godis och jobbar kanske lite för mycket.
Mikael Strömberg påbörjade sin tvååriga postdok-anställning i teaterstudier vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion den 1 juni 2015.