Doktoranden Giulia Giubergia studerar graffiti och minnesmärken

Vad kommer din avhandling att handla om?

– Syftet med avhandlingen är å ena sidan att förstå hur idén om det heliga skapas – och i sin tur är skapat av – minnesprocessen kring det egyptiska upproret 2011 och dess efterverkningar, å andra sidan hur dessa heliga minnen är förhandlingsbara och omtvistade i den offentliga, urbana miljön i de centrala delarna av Kairo. Mitt material inkluderar fotografier av graffiti, spontana och officiella minnesmärken såväl som berättelser på och utanför internet rörande upproret och dess efterdyningar.

Varför valde du det ämnet?

– Valet av ämne var både svårt och enkelt på samma gång. Jag hade föreställt mig en helt annan avhandling när jag först sökte  doktorandtjänst. Hursomhelst, efter mitt första fältarbete i Kairo insåg jag att det skulle bli väldigt svårt att utveckla projektet på ett lyckat sätt såsom det var tänkt. Utifrån ett personligt intresse för konstnärliga uttryck i det offentliga började jag ta bilder av den otroliga graffiti som strötts över centrala Kairo sedan upproret 2011. Utifrån detta personliga intresse utvecklade jag, ihop med mina handledare, mitt nuvarande forskningsprojekt.

Hur kommer det sig att du började läsa religionsvetenskap från första början?

– Vägen dit var inte rak. Jag började mina universitetsstudier i Italien med att läsa språk: arabiska och engelska. När jag skulle välja ämne för en kandidatuppsats fick jag förslaget att läsa Nasr Hamid Abu Zayd, en egyptisk forskare som skriver om islam. Det var fascinerande, jag kände att jag hade hittat min akademiska passion. Efter min kandidat bestämde jag mig för att skriva en masteruppsats i islamstudier i Nederländerna, vilket ledde till det jag gör nu: skriver på min avhandling i religionsvetenskap i Göteborg.

Hur kommer det sig att du sökte en doktorandtjänst?

– Jag tror att jag har varit intresserad av att skriva en avhandling ända sedan jag skrev in mig på universitetet. Trots att ingen i min familj hade fullföljt några universitetsstudier innan, tilltalades jag av den akademiska miljön så fort jag satte foten i den.

Vad är det viktigaste att tänka på när du söker en doktorandtjänst?

– Det är viktigt att vara säker på att du är beredd att tillbringa de närmaste fyra åren med att arbeta på ett och samma projekt. Att vara motiverad är nyckeln till att kunna genomföra en avhandling på ett bra sätt. Dessutom, innan jag sökte var det till stor nytta för mig att prata med några medarbetare på institutionen. Jag hade aldrig varit i Sverige, så att få prata med en doktorand som också kom från ett annat land, och en av mina nuvarande handledare, hjälpte mig att fatta beslut om att söka till en av doktorandtjänsterna på institutionen.

Hur är det att vara doktorand? Är det som du tänkte? När är det tufft och när känns det bra?

– Att skriva på en avhandling är ett jobb som ger sen belöning. Det är ofta frustrerande eftersom – i motsats till de flesta andra arbeten – doktorander behöver vänta i fyra år för att till slut få uppleva och kunna glädja sig åt resultaten av sina ansträngningar. Jag har lärt mig att det är viktigt att bryta ner avhandlingsarbetet i mindre, mer lätthanterliga uppgifter, som kulminerar i ett institutionsseminarium, ett konferensdeltagande eller ett publicerat paper för att få såpass mycket välbehövlig tillfredsställelse som krävs för att kunna fortsätta skriva.

– Personligen gillar jag bäst att delta i konferenser och workshops. Efter att ha arbetat ensam på samma projekt under en lång tid, känner jag mig oftast lite isolerad och jag börjar undra om mina idéer överhuvudtaget är vettiga: just då hjälper en konferens mig att fokusera mina idéer, när jag möter personer som arbetar på liknande projekt. Plus, konferenser är kul!

Vilket stöd får du från din handledare?

– Först och främst får jag akademisk stöttning. När jag är vilse i ett hav av teorier, drunknande i en mängd av mitt eget forskningsmaterial, hjälper handledarna mig att bena ut mina idéer, att hitta den bästa vägen till en väl underbyggd men också hanterbar avhandling. Det finns många vinklar som är värda att utforska i allas forskningsprojekt, men det är bara en begränsad mängd material som kan få plats i en avhandling, och en begränsad mängd teorier man kan använda. Förutom akademiskt stöd får jag också moraliskt stöd från mina handledare. Självtvivel är en del i skrivprocessen och mina handledare lyckas visa mig värdet i mitt arbete när jag inte kan se det själv.

Vad vill du göra när du är klar med din avhandling?

– Det är tiotusenkronorsfrågan, eller hur? Uppriktigt sagt vet jag inte. Jag har flera idéer i tanken, varav en såklart är att söka en postdok-tjänst. Hursomhelst överväger jag att ta en paus från akademin för att leta efter ett jobb inom utbildning, kulturförmedling eller möjligtvis bli curator på ett museum. Mina tankar är inte helt klara men jag försöker att se glaset som halvfullt: jag har mängder av spännande val framför mig!

Giulia Giubergia är forskarstuderande vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet. Hon hoppas vara klar med sin avhandling under hösten 2017.